(n o v e l l a v t h o m a s s u n d m a n)
Leende skingrades orden bland grenarna, fick de späda vårbjörkarna att slå ut och jubla i Majkvällen, explodera.
Vi stannade, klev ur bilen och satte oss till rätta på bergsknallen med utsikten ut över Saltsjön.
Släppte ballongerna och dom gled långsamt över den stilla mörka ytan, som speglade solnedgången.
Vi talade och drack kall öl på flaska. Läppjade och böt ögonkast.
Hemma strök sig katten längs dina blåa ben och jag förbarmade mig över honom, gick till kylskåpet och gav honom tonfisk. Jag bjöd dig min arm och vi delade en flaska vin på balkongen under sjungande stjärnor.
Natten delade med sig frikostigt av dofter och de ljud som hör mörkret till. Råttor på jakt efter mat, smygande steg på grusgångar, återhållna andetag och små rörelser i daggvåta lövverk.
Vi drömde om havet, båtar som stävade och föll ut i tomma intet vid jordens ände där en rymd utan slut tar vid. Jag kysste dig i nackens hårfäste och du smakade så salt.
Rostat bröd, starkt kaffe och sömndruckna röster. Vi lät våra blickar dansa i gardinen som gled förföriskt i det öppna fönstret. Tidningen som flaxade över marmeladen, lade sig i kaffemuggarna. Jag valde dom nya kängorna och vi gick med gungande själar längs gatorna, fångade regndroppar med tungorna.
Över bron och Katarinahissen, först ner och sedan upp igen. Knäckebröd med strömming på Södermalmstorg. Vi tog bussen till Gärdet. Där väntade kaptenen på oss. Skeppet gjorde sig synligt en stund så att vi kunde gå ombord. Vi steg.
Dimmorna kom med morgonen.
Månljuset dansade på den våta asfalten, på ett sätt vi aldrig sett förut. Vi försökte fånga det med läpparna, med våra tungor slickande marken, men allt vi fann var grus. Ljuset gled undan när vi kom emot det, när vi försökte tränga in det mot väggen, när vi bad på blödande knän med kupade händer. Och ingen som såg, ingen som ville hjälpa.
Tunnelbanan som skar sönder vågskvalpet vid Slussen. Cigarretterna som smakade som de gjorde när vi busrökte i den dammiga sommarjorden under tallarna. Det skrek i våra öron, det vibrerade i brösten när det stannade in vid perrongen och någon som var full föll.
Blåljus som kastades mot stora skyltfönster och dofterna av kalla avgaser. Jag kände dina naglar i min handflata.
Vi lyfte mot Orion när solen just bröt igenom molnen.
© Thomas Sundman 2003/2004