Mera
Jag satt med blödande ögon och försökte fånga färgerna
Med kupade nariga händer
Rann du alltid ändå mellan mina fingrar
Nu
rinner orden mellan tangenterna
Spelar det någon roll?
Skulle dom nås av någon?
Eller bara glida av deras flottiga skinn?
Tankarna
faller som frusna såpbubblor mot sårig asfalt
Mera
Mera
Jag drog längs gator av nordanvind
Med piskande hagel i ansiktet
Vad hann jag inte fram till?
Orden
som aldrig sas
Men jag fryser in dom ändå som ett minne
Fast där får dom ligga
Det blir alltid så fel
Mera
© t h o m a s s u n d m a n